Helgen so far

Hey!

Idag är det söndag och jag har inte gjort något annat än att sovit. Jag vaknade vid 14 (!!) och satt mig framför TVn, tänkte skippa frukosten för vi skulle väl äta strax efter... Vi åt tjugo i fyra, en kyckling? Fattar inte... Bara kyckling, inget annat. Marisabel sov för hon har huvudvärk idag. Men visade min besvikelse och sa ja när Sergio sa att jag inte tyckte om maten. Haha! Vilken liten snorunge jag är... Haha... Kan tänka mig själv som Aitor nu. Nej då, så illa är det inte.

Vilket fall... I fredags gick jag ut här i Torrellano med några kompisar. Vi gick på en bar och spelade biljard och så. Man kan ju tänka sig att de ska ta någon öl eller något när de går på barer. Men det gör vi aldrig. Så ni som är hemma och oroar sig för att jag går ut så mycket behöver inte oroa er. Det dricks nästan ingenting. Jaja, det var i alla fall roligt, men jag gick hem strax efter tolv eftersom jag skulle upp tidigt dagen efteråt.


På lördagen ringde klockan 06.50 och man var inte den piggaste kan jag lova. En av anledningarna kan vara att jag satt uppe med Sergio och tittade på TV. Hoppade in i duschen och begav mig till busshållplatsen. Tog bussen in till Alicante och när jag var framme var det 15 min till bussen till Alcoy skulle gå. När jag stod där och väntade gick det förbi någon random kille med busströja så jag frågade bara "visst går bussarna till Alcoy härifrån?" som svar fick jag "ja, men den går ju inte förrän klockan 11. KYSS MIG!!! tänkte jag då. Två timmars sömn åt... Men gick i den 25-gradiga värmen till ett cafe och tog god frukost bestående av en kopp kaffe, nypressad apelsinjuice och en tostada. Sedan kom jag på att det svenska cafet kanske har öppet, så då gick jag dit. Och öppet var det. Satt där och snackade med "dottern" som jobbar där och till slut var det bara 15 minuter kvar tills min buss skulle gå. Jag SPRANG igenom halva Alicante och sprang till och med för långt. Hann i alla fall precis med bussen.


Efter en lååång kringelikrok-väg kom jag fram till Alcoy. Eftersom Sanna har blivit spanjorska så skickade hon ett SMS "kommer kanske inte dit precis i tid, men bara någon minut sen". Detta trots att jag kom två timmar senare. Och "bara någon minut" blev 15 minuter...


Vi gick och köpte ingredienser och insåg hur ostrukturerat det är i vårat Spanien. Eftersom inte en enda familj i Spanien äger ett decilitermått och vi skulle göra lussebullar så tänkte vi att vi köper ett. Då finns det inte på ett helt köpcentrum!? Inte på en köksaffär, inte på El Corte Inglés matbutik!? Som svar fick jag att vi måste åka till Carrefour för att få tag på något sådant konstigt...


När vi kom hem till Sanna gjorde vi pannkakor (läs: gjorde Sanna pannkakor). Men jag gjorde faktiskt iordning degen till lussebullarna! Bakandet tog hela dagen och helt plötsligt så kom hennes "föräldrar" hem. Hälsade och fick som ett svar att "deras hus är mitt hus". Haha, ibland älskar man ju spanjorernas sätt att uttrycka sig. Fick i alla fall med mig en hel påse med lussebullar, räcker ju ett tag tänkte jag. "Imorse" när jag vaknade så såg jag burken med lussebullarna och det var mindre än hälften kvar (!?). Men alla som har sett spanjorer äta muffins vet vad jag pratar om. Det är liksom normalt. De äter kanske 8 muffins till kaffet. Det är garanterat Sergio som ätit frukost.

Men någon dag framöver ska vi baka chokladbollar tillsammans, det ville Marisabel!

Vill också säga att allt är jättebra och det känns som om det går bättre än någonsin här nu.