limpans tankar om sig själv

åååh. alla där ute i hela bloggvärlden, kan ni bara lyssna pååå miiig? snääälla. jag har något så viktigt att berätta. ¡ATTENTION MIS AMIGOS! idag känner jag mig jättetrött, sur, arg, ful och orklös (okej, inte ful men resten). kan ni förstå mina känslor eller är de obesvarade!? buäääh. jag tror jag ska klämma ut en tår, knäppa kort och lägga ut på lunarstorm. det skulle kännas så befriande just nu.

imorse var jag inte på min första lektion, och inte saknade någon mig heller. eller jo! victoria gjorde det. men det vara mest bara för att hon och jag skulle ha en debatt lektionen efter. så därför var jag väl rätt så viktig. det känns så härligt när man är önskad. nu ska jag ragga kommentarer, som resten av den fjantiga jävla bloggvärlden.

• HAR NI NÅGONSIN KÄNT ER ÖNSKADE?
• I SÅ FALL, AV VEM?
• NÄR VAR DET?

NEEEJ. svara inte på det. jag skiter fullständigt i hur ni mår, om ni har känt er önskade, om ni sket inatt, och i så fall, hur mycket och när det var. kan ni bara förstå?! ni är oviktiga för mig. ni är bara några i mängden, medan jag är the star. att få läsa min blogg, se mig i verkligheten, är ETT FUCKING JÄVLA HALLELUJA MOMENT. begriper ni? eller är ni så jävla blåsta? förresten så har jag kommit på det där uttrycket själv, halleluja moment. jag tycker att det är rätt så bra.

oooooh! just nu inträffade ett av mina halleluja moments. rosanna skickade ett kort på mig och jag insåg direkt hur snygg jag egentligen är. tänk att ibland kollar jag på folk på stan och tänker "mhm... jag är ju inte speciellt mycket snyggare än dom. bara aningen". men nuuu! nu är jag på det klara med vad fel jag verkligen har ibland. JA! kan ni tänka er... jag har fel ibland? ibland känns allt bara upp-och-ner-vända-världen, till exempel vid ett sådant tillfälle. LINUS! du är snygg, att du inte fattat det. sååå, det känns så otroligt befriande att få höra sånt. jag tackar och bockar till alla er som tänker så men inte riktigt vågar uttrycka det. jag förstår er. men ni behöver inte känna er rädda och ensam. de flesta tänker så. hoppas det känns bättre nu då jag sa det där :) se så stumpor och stumpar, jag är bäst!

igår tror jag att jag nämnde att jag skulle debattera idag. said and done! hur tror ni att det gick egentligen? VA. VA. VA. WHO'S THE FUCKING MASTER HERE? WHO IS? LINUS OF FUCKING COURSE! ja... det känns ju lite generande att berätta. alltså jag säger inte så ofta att jag är bra och så... det är lite därför. oooh, ska jag verkligen publicera det i min blogg? okej, jag tar det steget. jag måste bara berätta för er en bra sak om mig själv... jag vann debatten. eller mitt lag vann... men vem tror ni var bäst? oh vad generande det här känns. jag brukar vanligtvis inte vara den som berättar bra saker om mig... och jag lyfter ju alltid fram gruppen och inte mig enskilt.

att beropå att jag är jävligt bra så fick jag mvg på mitt tal i aulan, mvg på mitt reportage och förhoppningsvis mvg i debatten. VILKEN ÄR BÄST? LINUS, HELL YEAH! åh! nu skrev en av alla mina vänner, sanna vet-inte-vad-hon-heter-i-efternamn-eftersom-jag-har-oändligt-många-kompisar-tjejen, att jag är en sötis. inte för att jag tar åt mig, men jag är ju faktiskt en sötis. eller kanske inte? nja... jag skulle nog mer säga en snygging eller en heting. mja, det är nog de rätta orden för mig. jag är ju en sådan man bara vill sätta tänderna i och inte släppa, inte sant? (svara inte på kommentarer, för jag vet redan ni tycker. och vet jag det inte så skiter jag it) jag menar, kolla bara på sundsvalls gymnasiums hemsida. ja, där har dom hett in mig. jag är sååå van, sååå van. papparazzi-blixtar överallt. det är många som frågar hur jag orkar med det, men jag kan erkänna att det var lite jobbigt ibörjan. men nu tillhör det vardagen. lägg också märke till att bilden på mig är aning större än bilderna på de andra. inte för att det spelar någon roll, men bilden på mig borde ha varit ännu större. jag är inte bara sååå lite bättre än de andra. jaja, misstag är till för att göras. dock inte av mig.