i detta nu

just i detta nu sitter jag här. på travbanevägen tio i bergsåker/sundsvall/sverige/sweden. känner lite smärta över den finne jag just klämt. ajsing vad ont det gör att klämma finnar. denna finne var en mycket speciell finne. inte som amanda, en finne i arlset. detta var mer en finne som var väldigt spänd. nästan lite sådär övermogen. appropå finnar. just nu ser jag genom mitt fönster en väldigt speciell tjej vid namn jenny söderberg. hon gick på bergsåker skola med mig och har en väldig passion för studsbollar. undra om hon också upplever samma problem som mig... undra om allas smärtor är likadan. liksom... om jag har en finne, så klämmer jag den, så har exempelvis amanda en likadan på samma ställe. gör det lika ont för båda om vi klämmer den på precis samma sätt? det där är en i synnerlighet mycket svår fråga att besvara.

igår umgicks jag med, med risk för upprepning, min vän amanda. där blev jag bjuden på gomat och på goefterrätt. trots att jag gjorde den nästan helt själv. det är så roligt när man blir bjuden av amanda "linus, kan du gå ner med glassen?", "linus, kan du torka mig i arlset, har precis skitit", "linus, du är så jävla snygg". okej, det sista säger hon även om jag inte blivit ditbjuden. ja, men just ja. det jag skulle komma fram till, "linus, tänk om folk tror att du menar allvar i din blogg" säger hon efter att ha läst "limpans tankar om sig själv". klart som fan att jag menar allvar. tro inget annat där ute. det är bara äkta vara, hela skiten.

maaah! nu är min far spårlöst försvunnen. min moster ringde nyss och skulle snacka med honom. jag bara "ja, men han sitter uppe och jobbar". då skulle jag be honom ringa sen. så går jag upp... och vips! no dad is there. paniken började ta ut sin rätt i min muskullösa kropp. benen börjar sakta skaka, min andning blir okontrollerad. jag brister ut i skrik.

...nej, nu drev jag. det där är bara jag, rädd att komma på datorskärmen

so long fuckers!