en förundrande värld

här sitter jag, förundrad över världen och dess tillhörigheter. så som kärringar på 45+. min mor har en så kallad "syjuntaträff" ikväll. de är väl runt tio tanter som sitter och gaggar om absolut ingenting och skrattar så skatorna börjar sätta sig på fönsterkarmen och känner sig som hemma. mmm, är det inte underbart! that's the way we want it. de är så gulliga dessa små (läs: gigantiska) tanter som för varenda träff säger "åh, han är ju så gullig, minstingen" VADÅ MISTINGEN!? ibland får man ju bara lust att ge dom en tjottablängare som smakar rackabajsare! vad håller dom på med? vilka tror dom att dom är? kalla mig minsting? min mamma är fan mindre än mig. okej, nu är väl inte det någon merit, men i alla fall... det är ju principen. dom borde kalla min mamma för "pysslingen" och det med basta. inför nästa "syjuntaträff" skall det tas upp som ett förslag. och om jag hade lyckats förklara varför det heter "syjunta" skulle jag sagt det. det är en äta-snacka skit-dricka-junta vi snackar om. inget annat! nejdå, mina tanter är så gulliga så. dom älskar ju mig trots att det bara träffar mig sisådär en gång om året. I LOVE IT! tänk om man ändå kunde trollbinda tjejerna i sin egen ålder så... det vore något det! just nu har jag bara en stalker, och det är amanda. den tjejen ger aldrig upp. hon vill också alltid påstå att jag varit väldigt betuttad i henne en gång i tiden, kan hon inte bara sluta drömma?